- skälla
- {{stl_39}}skälla{{/stl_39}}{{stl_4}} [˅ʃɛla]{{/stl_4}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_11}}1.{{/stl_11}}{{stl_7}} (-n; -or) Glocke{{/stl_7}}{{stl_42}} f{{/stl_42}}{{stl_7}}, Schelle{{/stl_7}}{{stl_42}} f{{/stl_42}}{{stl_7}};{{/stl_7}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_9}}bli annat ljud i skällan{{/stl_9}}{{stl_6}} fig{{/stl_6}}{{stl_7}} (ganz) anders klingen{{/stl_7}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_11}}2.{{/stl_11}}{{stl_7}} (-de){{/stl_7}}{{stl_8}} {{/stl_8}}{{stl_42}}umg{{/stl_42}}{{stl_7}} schimpfen;{{/stl_7}}{{stl_42}} Hund{{/stl_42}}{{stl_7}}: bellen;{{/stl_7}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_9}}skälla på ngn{{/stl_9}}{{stl_7}} auf jdn schimpfen, jdn beschimpfen ({{/stl_7}}{{stl_42}}umg{{/stl_42}}{{stl_7}} anschnauzen);{{/stl_7}}{{stl_42}} Hund{{/stl_42}}{{stl_7}}: jdn anbellen;{{/stl_7}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_9}}skälla 'ut ngn{{/stl_9}}{{stl_7}} jdn ausschelten, ausschimpfen{{/stl_7}}
Svensk-tysk ordbok. 2014.